Veien videre for lærlingordningen i Sverige

Etter at de svenske sosialdemokratene var sentrale i omlegging av den svenske yrkesutdanningen til en ren skoleutdanning, ble tvilen på at dette var en riktig vei å gå stadig økende i slutten av det forrige århundredet. Internasjonale sammenlikninger viste også tydelig at de land som hadde satset videre på den gamle lærlingordningen og videreutviklet den, hadde langt lavere ungdomsledighet enn de land som først og fremst hadde satset på yrkesopplæring i skole. Konkurrenseevnen i bedriftene så også ut til å bli best når bedriftene tok mye ansvar for fagopplæringen.

Rundt århundreskiftet var stemningen blant sosialdemokratene kommet så langt at det ble besluttet at lærlingordningen skulle gjenoppbygges i Sverige. Imidlertid var det ingen begeistring for dette i skolesystemet. Som vi har sett i andre land, er skolens interesse for å miste kontroll og arbeidsplasser ikke særlig stor. I løpet av en halvt hundre år hadde også bedriftene blitt vant til å få levert ferdig utdannede unge, og det var ikke mange bedrifter som så fram til på nytt å ta ansvar for ungdommens opplæring.

Selv om den nye borgerlige regjeringen i Sverige i det nye århundredet var ivrigere enn sosialdemokraterne på å bygge opp lærlingordningen igjen, så det ut til at motkreftene ble for sterke.

Derfor ble lærlingene holdt innenfor gymnasieskolan. Lærlingene skulle ikke få lønn og partene i arbeidslivet skulle ikke få ansvaret for systemet. Finansminister Borg gjorde på slutten av sin funksjonstid et forsøk på å utvikle et alternativt lærlingsystem uteom skolen, - kalt introduktionsanställningarna, men det så ut til å ha vanskelig for å lykkes.

I letingen etter organ som kunne stå i spissen for utviklingen av en lærlingordning i Sverige, var det mange som så til Norge. Ikke minst så de at opplæringskontorene hadde fått en stor rolle i den norske gjenoppbyggingen av lærlingordningen. Disse opplæringskontorene så heller ikke så farlige ut som de norske yrkesopplæringsnemndene.

Nå ser det ut til at en ny svensk regjering får en vanskelig vei videre. Det svenske Venterpartiet er klart imot en yrkesopplæring preget av bedriftene.

Folpartiet vil til og med at lærlinge skal få lønn, noe som ikke har vært normalt i Sverige til nå. I programmet sitt skrev de: Satsa på lärlingar. Gymnasieelever ska kunna lära sig ett yrke på en arbetsplats istället för i skolan. Därför ska lärlingsutbildningar, där arbetsgivarna tar ett stort ansvar, vara ett naturligt alternativ för unga som vill lära sig ett yrke. Staten bör främja lärlingsanställningar som innebär att lärlingen får en lön för den tid som tillbringas på arbetsplatsen.

Utbildningsministern tillsätter en utredare som ska se över den arbetsplatsförlagda delen av gymnasial lärlingsutbildning, gymnasiala yrkesutbildning samt av gymnasiesärskolan. Utredare blir Amelie von Zweigbergk.

- Om Sverige ska klara den globala konkurrensen måste vi ha bra yrkesutbildningar. Därför fortsätter vi arbetet med att utveckla det arbetsplatsförlagda lärandet, säger utbildningsminister Jan Björklund.

Utredaren ska bland annat analysera tillgång på platser och kvalitet för arbetsplatsförlagt lärande (APL) och vid behov föreslå åtgärder för att höja kvaliteten på lärandet och säkra tillgången på APL-platser.

Utredare blir Amelie von Zweigbergk, tidigare statssekreterare på Utbildningsdepartementet. Hon ska redovisa uppdraget senast den 1 juli 2013. Nå er denne rapporten forsinket og planlagt publisert våren 2015. Men hvem skal drive saken om gjenoppbygging av den svenske lærlingordningen videre?

Samtidig er det på regionalt nivå kommet i gang en gjenoppbygging av lærlingordningen som har en del entusiastiske tilhengere. Det er til og med publisert en liste med aktuelle lærefag.

 

Les mer: http://www.hantverkslarling.se/larlingsyrken/

Søk i Fagopplæring